Deltagarna om sin medverkan i Race Across the World: ”Vi skrattade åt eländet”

Sex veckor med bara en ryggsäck och kontanter. Det nya reality programmet Race Across the World skickade fyra deltagare på en resa som blev mycket mer än en tävling. Realitytopp har välkommnat deltagarna hem och fått höra om den häftiga resan från några utav stjärnorna.

Vänskapen som föddes

För Malin Gramer och Sofia Wistam blev programmet början på en livslång vänskap. Trots att Sofia är äldre blev rollfördelningen omvänd.

– Jag trodde att jag skulle bli lite mamma i relationen. Det var precis tvärtom. Hon var mamman och jag var någon slags bångstyrig tonåring, skrattar Sofia.

Utan GPS blev enkla förflyttningar till de största äventyren.

– När man sitter på en buss utan telefon börjar man prata med människor som inte förstår vad man säger. Det blev sådana otroliga utmaningar att bara ta sig hundra meter. Vi bara skrattade åt eländet, berättar Sofia.

Medan andra lag blev frustrerade och sviktade i sitt humör behöll duon sitt glada humör uppe.

– De andra var väldigt upprörda, arga och vi bara skrattade. Alltså “skratta så man kissar på sig”. Ju äldre man blir desto mindre skrattar man. Man har mer ansvar nu, familj, ungar. Det är deprimerande att säga, men man skrattar inte så man kissar på sig så ofta. Men det gjorde vi nu, säger Sofia.

Brödernas varma resa

För bröderna Fredrik Hallgren och Bjarne Hallgren blev resan mer känslomässig. Bjarne genomgick en djup personlig resa.

– Jag hittade sidor av mig själv som jag inte var nöjd med. Det är den största förändringen jag genomgått på 20 år, säger Bjarne.

Han upptäckte att han alltid litat på att andra skulle fixa det han tyckte var tråkigt.

– Som gift man har jag tänkt "det fixar frugan". Plötsligt tänker man: "vad fan är det här", "Vad fan har jag gjort med mitt liv?" Det kan vara enkla saker som att betala räkningar, det var en sådan insikt, berättar Bjarne.

Fredrik såg sin bror gå igenom krisen.

– Om man inte betalat räkningar på 10-20 år, då skulle jag också bli nervös. Men det var otroligt fint att vara med om. Jag är stolt över min bror som gick igenom det.

Tuffaste utmaningarna och att vara utan det självklara

Den värsta krisen kom när Fredrik blev sjuk.

– Då stannade allting av helt. Det blev en kris både tävlingsmässigt och känslomässigt på flera plan, säger Fredrik.

Annars var det praktiska utmaningar som hotellrum med kackerlackor stora som katter och jobb som att leta musslor i lera utan handskar.

Resan förändrade även deltagarnas syn på materialism.

– Vi hade bara en ryggsäck med lite kläder. Vi behövde ingenting. Vi behöver ingenting! utbrister Sofia.

Att återvända till ”vardagsstressen”

Alla fyra upplevde hemkomsten som svår på olika sätt. Vardagsstressen kändes värre än resan.

– Det tog en vecka för mig att vara hemma, så kom det "just fan det här måste jag göra". Det var ju fan värre alltså, säger Fredrik.

För Sofia blev insikten tydlig:

– Att jag inte kan leva utan Malin. Det visste jag inte innan.

Sex veckor som började som en tävling slutade som något helt annat – med djupa vänskaper, personlig tillväxt och insikten om vad som verkligen betyder något i livet. Som Sofia sammanfattar det:

– Vi behöver ingenting. Och det skrattet vi delade kommer vi bära med oss för alltid!

”Race Across the World” finns att följa på HBO Max.