”Det börjar sällan med ett slag” – Anna Lindman om nya SVT-serien
Hon har själv levt i det. Nu gör Anna Lindman en dokumentärserie om det våld som inte lämnar blåmärken. Filmtopp har pratat med henne om hoppet i ”Du måste gå”.
"Det är inte kärlek"
Det börjar sällan med ett slag. Det börjar med en kommentar om kläderna. En sur min när du träffar en vän. Ett gräl som slutar med att något går sönder och med att det på något sätt var ditt fel. Utifrån ser relationen lycklig ut. Inifrån krymper världen, bit för bit.
Det är det våldet Anna Lindman skildrar i SVT:s nya dokumentärserie Du måste gå. Hon har arbetat på SVT sedan 2001 och har tidigare tagit sig an ämnen som de flesta helst undviker, som döden i Döden, döden, döden och dödshjälp i Sista hjälpen. Men den här gången är det personligt.
– Jag har också erfarenhet själv från en sådan relation. Jag skrev en bok om det. Så serien är som en handbok i hur man kan få stöd och hjälp att lämna en relation där man blir sämre, säger Anna Lindman.
”Man kanske har en kompis eller ett syskon”
Psykiskt våld är inget ovanligt fenomen, understryker hon. Det är snarare tvärtom. Just därför vill hon att serien ska nå fler än de som själva lever i det.
– Jag tror att många känner igen sig. Kanske har man en kompis eller ett syskon som lever i en sån här relation och man vet inte hur man ska hjälpa dem att lämna. Serien handlar om att få folk att förstå de röda flaggorna. Många relationer ser väldigt lyckliga ut på utsidan men kan vara oerhört destruktiva under ytan, med svartsjuka och kontroll.
Våldet som inte syns
När jag ber henne beskriva psykiskt våld för någon som aldrig varit i närheten av det, börjar hon med något som får mig att stanna upp.
– Psykiskt våld är det som alltid föregår fysiskt våld. Det är viktigt att komma ihåg. Och det är det psykiska våldet som gör att man inte kan lämna.
Hon räknar upp mekanismerna, lugnt och metodiskt. Det nedsättande bemötandet. Kontrollen. Svartsjukan som tar ifrån en friheten att träffa vem man vill, tänka vad man vill, klä sig som man vill och till och med ha det humör man vill. Sakerna som går sönder hemma. Pengarna som någon annan styr över.
– Det man brukar säga är det starkaste, det är att ens självkänsla blir förändrad och nedtryckt. Men det är jättesvårt att veta. Är det bara ett vanligt gräl? Eller är det någon som är psykiskt våldsam mot mig? Därför behöver man ofta hjälp, eller titta på sådana här serier, för att förstå vad det är man är med om.
Att själv ha levt i det, och sedan sitta mittemot andra som gjort detsamma, kunde ha varit tungt. För Anna blev det snarare en lättnad.
– Det som är positivt med att fler vågar prata om det är att det ser väldigt likadant ut. Kontrollen, manipulationen, grälen, att saker går sönder hemma. Man blir själv överraskad. Och det är tryggande på något sätt. Att vi kan stötta varandra.
Modet att berätta
I serien medverkar människor som berättar om relationer som brutit ner dem. Anna kallar dem starka och modiga och hon tror att det är den gemensamma erfarenheten som fick dem att våga.
– Vi har bestämt oss för att lita på varandra. Nästan alla som börjat prata om den här erfarenheten märker att väldigt många hör av sig och vill ha råd och stöd. Det finns ett enormt behov av att prata om det här.
Flera av de medverkande är anonyma. De lever fortfarande mitt i det. Det är den delen av arbetet som vägt tyngst.
– Det är tungt att veta att vi måste kunna skydda deras identitet, så att de inte utsätts för våld på grund av sin medverkan. Det är klart att det är tungt.
Skulden som hör till våldet – “du kan läka”
När jag frågar vad som driver henne blir svaret kort, och det säger kanske mer om psykiskt våld än något annat i vårt samtal.
– Min drivkraft är att människor i den här situationen ska förstå vad det är de är med om. Det hör till det psykiska våldet att man ofta får skulden själv, och att man inte förstår vad det är som händer.
Hennes bok ”Det jag trodde var kärlek” har gett henne ett kvitto på att det fungerar. Mejlen har inte slutat droppa in.
– Från människor som berättar att de har lämnat, eller att de är mitt i det och vill lämna. Eller som lämnade, sen läste boken och förstod vad det var de hade varit med om. Så det är väldigt hoppfullt.
För trots allt mörker är ”Du måste gå” i grunden en serie om hopp. Det är Anna noga med.
– Det hoppfulla är att det går att lämna. Det går att lämna och man kan få stöd av andra.
– Det psykiska våldet är en specifik erfarenhet. Det är inte kärlek. Och det är viktigt att man kan få kärlek igen efteråt. Det går att läka.
”Du måste gå” har premiär på SVT Play den 27 oktober med alla fyra avsnitt tillgängliga direkt.