Veckans “Mello”-bidrag är ett evigt tjat om mammor och läskiga vampyrer

Realitytopps skribent Malou Andersson har förhandslyssnat på veckans ”Mello”-låtar: en blandning Medinas klassiska koncept, vampyrdisco och musikalröster.

Malou Andersson
Veckans “Mello”-bidrag är ett evigt tjat om mammor och läskiga vampyrer
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Malou Andersson har förhandslyssnat på bidragen i deltävling 3

På lördag är det dags för den tredje deltävlingen av Mello 2026. Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta, eftersom vissa låtar känns som gamla repriser medan andra nästan får mig att tänka på min egen begravning.

Medinas tjat om mammor

Vad är det med Medina och deras eviga tjat om mammor? Precis som tidigare år börjar deras låt “Viva L'Amor” med att de har pratat med sin mamma. Det får mig att fundera på hur mycket deras mödrar egentligen har lärt dem. Det är ju en fin hedring i sig, men om det nu vore så att det var olika saker som mamman hade lärt dem, men nej då. Alla låtar handlar ju om samma sak – att man ska tro på sig själv och leva livet. Och absolut, det är ett fint budskap i sig, men har de verkligen inte fått lära sig något annat? Kanske hur man klär på sig, hur man går eller varför inte hur man äter själv?

Ja, det hade varit kul att se dem ställa upp med något helt annat. Deras pampiga och dansvänliga nummer med ett lite inslag av internationella ord här och där, verkar ju dock vara ett vinnande koncept som går hem hos publiken. De har ju trots allt tagit både andra-och tredjeplats de gånger de har varit med tidigare och att de sjunger om just mödrar kanske drar till sig en större målgrupp. Oavsett om den nya låten går hem hos alla mammor eller inte, kommer den i alla fall att bosätta sig i mitt huvud – på gott och ont. 

LÄS OCKSÅ: Alla TV-program Gina Dirawi medverkat i – hela Ginas karriär

Patrik Jean bjuder på ett läskigt disco

Jag börjar smått fundera på om jag ska stå över att se första framträdandet på lördag, för jag vet inte riktigt om jag vågar. Patrik Jean är tillbaka i Mello och tävlar i år med låten “Dusk Till Dawn” och vad som sker mellan skymning och gryning är verkligen en fråga för sig. Redan vid första ton låter det som ett intro till Dracula och hans ljusa röst och sättet han sjunger på påminner lite om hur jag föreställer mig att en vampyr skulle låta på scen.

Det är nästan så att jag ser iscensättningen framför mig – hur Patrik ligger ner i en kista för att sedan bryta sig loss i takt med att refrängen går från mystisk till mer discoliknande. Hans röst är ibland lite elektrisk, och det kanske är en gestaltning av hur en vampyr fräts bort av vitlök? Det skulle i och för sig bli en spännande musikal att se.

Från blodtörst till starka röster

När vi ändå är inne på musikaltemat kan vi också välkomna debutanten Eva Jumatate med låten “Selfish”, vars låt också påminner om en akt på scenen. Det skulle väl vara ganska själviskt av mig att klassa henne som en blodtörstig vampyr, men däremot genomsyras hennes musikaltalanger av en stark och mäktig sång. Äntligen en låt där rösten står mer i centrum än musiken! Den tycks också påminnas av Demi Lovatos ballader och kommer absolut att läggas till på min depp-spellista. 

Samma gäller för Emilia Pantićs låt “Ingenting”. Hennes röst är som balsam för själen och jag gillar hur den börjar som en lugn ballad med akustiskt gitarrspel som sedan brassas på mer i refrängen. Den påminner lite om Klara Almströms låt som var med förra veckan.

Korslagda får mig att fundera på min begravning

Även om jag vet vem som kommer få min röst på lördag är jag tveksam till att det blir någon finalplats åt varken Eva eller Emilia. Men varför Korslagda är förhandstippade till att vinna hela skiten är för mig en gåta. Allt deras låt “King of Rock 'n' Roll” bjuder på är bara ett gäng raspiga röster och ett slags kyrkoklocksljud i bakgrunden, som får mig att fundera på om det är min egen begravning som står på ingång. Jag måste väl dock erkänna att den har en ganska catchig melodi och text som kommer sätta sig på hjärnan, men det är inte riktigt en låt som jag stolt kommer gå runt och sjunga på.

Samma sak med Saga Ludvigssons låt “Ain’t today”. Förra året stod hon som en av årets skrällar när hon gick direkt till final. Jag tycker om hennes förra låt, men nu däremot vet jag inte riktigt var jag står. Precis som förra året uttrycker hon sitt hat för någon stackare i en slags countrypop-dänga. Absolut värd att lyssna på en gång, men inte så mycket mer.

Den tredje deltävlingen av “Melodifestivalen” 2026 sänds nu på lördag klockan 20:00.

ANNONS

NÄSTA ARTIKEL